Skrevet av Emne: Ett sommarlov på Karpathos, 23 juni - 11 augusti  (Lest 9213 ganger)

Utlogget karinafp

  • Innlegg: 23
    • Vis profil
Ett sommarlov på Karpathos, 23 juni - 11 augusti
« på: 24. Jan. 12, 21:57:38 »
Ett sommarlov på Karpathos, 23 juni - 11 augusti

Sju veckor skulle jag vara nere. Första veckan på egen hand. Sedan skulle maken Fred komma ner med sin femtonåriga dotter Emma, som kom flygande från Kanada så snart hennes termin hade slutat. De skulle stanna i tre veckor, och de tre sista veckorna skulle min egen dotter Erika komma ner för litet kvalificerad mamma-dotter-tid. Från början hade jag tänkt flyga via Aten, då jag hade hittat billiga biljetter under senvinterns kampanjer, men sen bokade Olympic om mig till mycket sämre tider för hemresan, så jag ändrade till en enkelresa med Air Tours. Och när avresan närmade sig verkade planerna på en dag i Aten innan kvällsplanet skulle avgå till Karpathos allt mindre lockande med alla uppror och strejker, så jag slog till med en billig enveckas sistaminutenresa via Apollo, och avbokade SAS och Olympic helt och hållet. Litet dyrare blev det i slutändan, men det fick det vara värt. Det blev ju direktflyg åt båda hållen och jag vann två dagar på Karpathos samt slapp en hotellövernattning i Aten.

Första dagen

Nåväl. flygresan ner gick bra. Jag satt bredvid en man som hade köpt en ospecificerad resa ner och inte visste var han skulle hamna, men det tyckte han var en del av spänningen med att resa. Han hade varit på Karpathos flera gånger förut, och vi bestämde att träffas samma kväll på Pelagos, om det stämde överens med hans boende. Väl framme möttes jag av Xronis Panaretos, som skjutsade mig in till Pigadia där tant Maritsa väntade utanför Blue Sky Apartments. När jag planerade resan hade jag kontaktat Maritsa och talat om vad jag hade råd att betala för en tvårumslägenhet i sju veckor, Nu visade hon mig tre lägenheter en trappa upp, två litet mindre och så lägenhet nummer 3, där vi har bott förut. Den består av två sovrum med två sängar i vardera, två badrum, ett stort kök/vardagsrum med tv, samt balkong åt båda sidorna. Om man öppnar åt båda hållen blir det ett trevligt tvärdrag, så man behöver ingen luftkonditionering. Hon erbjöd mig ett pris som till och med låg under det jag hade föreslagit, så naturligtvis slog jag till och tog den stora.


Utsikt från den ena balkongen

När jag hade installerat mig, bjöd Maritsa ner mig till sin altan för något kallt att dricka och några karpathiska baklavas, så vi satt där och pratade en stund. Sen bad hon mig följa ut i köket, där hon ur ugnen tog fram en stor form med fyllda grönsaker, gemista. På en tallrik fick jag med mig en tomat, en paprika och en aubergine, en extra baklava i en servett och så var lunchen fixad. De godaste gemista jag har ätit. När jag sedan gick ner igen med tallriken, följde hon med mig till närmsta supermarket, Ariadne, och talade om för personalen att jag minsann behövde ett rabattkort där eftersom jag nu skulle stanna så länge. Sagt och gjort, jag fick mitt kort och handlade vatten och andra nödvändigheter. Hem och lastade av mig, och nu var det äntligen dags att ge mig av en sväng ut på stan.

När jag steg ut i gränden fick jag en bil efter mig. Jag ökade på stegen och svängde ner på stora gatan, mot enkelriktningen. Bilen var fortfarande i hälarna på mig., så jag gick in i den lilla gränden mitt emot, där det är skyltat med både förbjuden infart och gångväg. Bilen följde mig troget. Då blev jag lätt irriterad och klev åt sidan för att släppa fram den, varvid en arm sträcktes ut genom fönstret och gav mig en stor kram. "Welcome home to Karpathos, Karin!" sa chauffören, som visade sig vara Minás, en av ägarna till Mike's restaurang. Vi pratade en stund och sedan sa han "Jag träffade nyss en av dina vänner, men hon sa att det skulle vara en överraskning, så jag fick inte nämna något namn!". Hmm”¦ Misstankarna gick direkt till Riitta, av två anledningar. Dels hade hon slutat klaga över att hon nog inte skulle få komma till Karpathos den här sommaren, dels hade hon varit väldigt intresserad att få veta exakt vilka planer jag hade för min första dag. Nåja, jag fortsatte min väg och hälsade på de vänner och bekanta jag stötte på. På andra sidan kvarteret fanns inte restaurangen Kati Psinete kvar, utan där var nymålat och upprustat och hette nu Elea, och där stod vännen Aris och hälsade välkommen. Han hade just öppnat restaurangen tillsammans med sin svägerska. Jag fick en kopp kaffe och vi pratade en stund, och sedan sa han: "Förresten, din väninna gick förbi här nyss med en karl. Jag kommer inte ihåg vad hon heter. Mias mamma, som du brukar åka till Aten med!"  Så jag skickade ett SMS till Riitta och skrev: "Det borde du väl ha förstått att det inte går att bevara en hemlighet mer än tio minuter på det här stället!"  Svaret kom omgående. Hon hade tänkt överraska mig, så att jag inte skulle behöva vara ensam. Alla våra vänner visste det utom jag. Jätteroligt! Men så började tröttheten ta ut sin rätt. Som vanligt hade jag inte sovit alls natten innan, så nu gick jag hem och packade upp och tog siesta en stund.

Framåt kvällen gjorde jag mig i ordning och gick gatan bort mot Pelagos, men lyckades kliva snett där trottoaren delade sig i två nivåer och for framstupa i backen. Slog armbågar och knän i marken och smällde ansiktet i en vägg. Aj! Från alla håll kom unga män rusande, hjälpte mig upp, borstade av mig, torkade av blodet samt gav mig ett glas vatten och en isblåsa till bulan i pannan. En av dem satt bredvid mig och pratade lugnande tills han tyckte jag började se någorlunda samlad ut, och så följde han mig till närmsta optiker, eftersom mina glasögon var helt tillplattade. Optikern böjde skalmarna tillrätta och ville inte ha något för det. Jag haltade vidare till Pelagos, där hela familjen Panaretos stod och välkomnade mig med pussar och kramar. Riitta och Leif satt där redan, så jag slog mig ner vid dem, beställde en kall pikilia med vitlöksbröd och en halvliter rött vin, och sedan hade vi en mycket trevlig kväll med god mat och bra musik. Mikke ringde, naturligtvis. Han ringer alltid till Pelagos första kvällen jag är där. Vi gick hem via hamnpromenaden, och utanför Agnadi stod Nikos med öppen famn: "Där är du ju!". (Han hade så tråkigt i Aten i vintras att han gick och köpte sig en dator och numera finns även han bland vännerna på Facebook.) Stod och pratade en stund, men var för trötta att stanna länge, så vi fortsatte hemåt. Utanför Elea stod Aris, så jag sa: "I found her!" och vi stannade till en stund även där och pratade  Sen var det verkligen sängdags. Riitta och Leif bor på Amaryllis en bit längre upp i backen, så vi kan se varandras balkonger och hålla koll på varandra.

Utlogget karinafp

  • Innlegg: 23
    • Vis profil
Re: Ett sommarlov på Karpathos, 23 juni - 11 augusti
« Svar #1 på: 24. Jan. 12, 22:55:46 »
Första veckan

Hade ont i pannan och blåmärken och skrubbsår på armbågar och knän. Tog en förmiddagspromenad och gick mördarbacken upp förbi Bella Karpathos och stannade till vid hotell Regina, där jag pratade med deras "mr Fix-it" Husein en stund. Fortsatte sedan till nästa hotell, Pavilion, där George stod med öppen famn och sa: "Welcome back to Karpathos, the internet is down!". Nåja, jag behövde inte internet just då, så vi diskuterade den grekiska krisen en stund innan jag fortsatte min promenad bortåt. Tänkte se om det gick att gå nedervägen bort till Zephyros, men efter det nya hotellet Alimounda Mare slutade vägen i ett djupt dike med vatten, så jag erkände mig besegrad för stunden. Vände i stället om och svängde ner till Seaside Snackbar och hälsade på Anne, Vasilis och vovven Silja. Tog en frappé och löste ett sudoku. Emellanåt lyfte jag blicken, såg ut över stranden och havet och bara njöt av att vara där. När jag blev hungrig vände jag tillbaka in till stan och intog den lilla balkongen på Five Star Deli, där Sandy serverade mig en delikat steak sandwich med svamp och ost. Fick strax sällskap av en svarthårig, lurvig skönhet vid namn Naomi. Hon var fyra månader och dotter till Mimis' chow-chow Baloo. Mamman var hälften chow och hälften labrador. Naomi påminde mycket om den hund vi hade när jag var liten. Han var också chow-blandning, alldeles kolsvart och med blå tunga och kroksvans. Blev sittande därute rätt länge och pratade innan jag kände mig mogen att gå hem och vila en stund.

Det var ju midsommarafton, och Lotta E från Kalimera hade föreslagit att vi skulle äta midsommarmiddag tillsammans. Nu var ju Riitta och Leif här också, så det var klart att de också skulle med. Vi gjorde stora introduktionsturen. Först mötte vi upp Lotta, hennes döttrar Moa och Maja och väninnan Marie nere vid fontänen - vilken faktiskt sprutade vatten flera gånger under sommaren! Guidade dem upp till Faros för en ouzomeze som en trevlig inledning på kvällen. Sedan gick vi ner till Mike's för en lång middagssittning, och kvällen avslutades med efterrätt och drinkar på Pelagos.

Riitta och Leif hade hyrt bil, så på lördagen följde jag med dem ut på fotosafari. Fast min alldeles nya kamera hade bestämt sig för att vara död, så det blev bara ögonsafari för min del. Första stoppet blev Achata, där Riitta och Leif hoppade i och snorklade en stund. Jag gillar inte stenstränder, så jag satte mig på en taverna med en frappé och ett sudoku. Längst därinne i viken stod det en husvagn. Jag kan inte ens föreställa mig hur det kan ha varit att köra med en husvagn på släp nerför denna smala, slingriga väg. Men jag kan mycket väl förstå att man inte har velat köra upp den igen. Riitta började sjunga på "Man ska ha husvagn", så sedan hade jag den låten i skallen resten av förmiddagen. Tack, Riitta! Nästa stopp blev Kyra Panagia. En lång, slingrig väg ner till viken. Ju längre ner vi kom, desto fler hotell, tavernor och turistbutiker dök upp utefter sidorna. Stranden var packad av turister, och ingen av oss kände för att bada här. Det var mycket trevligare att närma sig stranden från havet; nu kände jag mig trängd och instängd här nere. Vi gick runt ett tag och de som hade kameror fotograferade. Sedan styrde vi kosan mot Volada och taverna Klimataria för lunch. Cheese balls och saganaki med tomater, feta och bacon. Alldeles fantastiskt delikat!  Åkte hem via Aperi och jag gick upp och vilade en stund medan Riitta och Leif åkte vidare mot nya motiv. Framåt kvällen gick jag ner till Agnadi och tog en kopp kaffe med Nikos, och efter det fortsatte jag till nästa Nikos, i fotoaffären, som fixade min kamera. Det var inget större problem, bara batteriet som var glappt. Vi pratade musik en stund och diskuterade nya skivor. Till middagen sammanstrålade jag med Riitta och Leif igen på To Ellenikon. Åt en helt underbar chicken parmesan, fast halva portionen räckte gott. Efter middagen tittade vi in i guldsmedsbutiken och hälsade på Mimis, Connie och Baloo innan vi fortsatte till Pelagos för ett glas vin och trevlig musik.


Riitta och Leif på To Ellenikon

Söndagen är ju vilodag, så jag tackade nej till att följa med på ytterligare en utfärd med bil och tillbringade i stället förmiddagen med en god bok vid Nisiás pool. När det blev lunchdags packade jag ihop och gick runt hörnet ner till Seaside för en mycket god krabbsallad. Efter en stund dök Riitta och Leif upp där också, så vi lunchade tillsammans och blev sittande rätt länge. Sedan skulle mina kamrater ut på fortsatta äventyr medan jag gick hem och vilade litet. Jag satt på balkongen och läste när Lotta messade och frågade om vi hade lust att träffas på Pelagos till middagen. Klart vi hade! När jag kom dit, såg alla chockade ut och frågade vad jag hade gjort. Min bula i pannan hade utvecklats till en stor, kolsvart blåtira runt högra ögat, så jag såg riktigt hemsk ut. Nåja, vi satte oss ner vid ett långbord och åt middag. Rätt som det var ropade någon utifrån gatan. Det var min flygstolsgranne Gunnar som hade fått syn på mig. Han blev raskt inbjuden till sällskapet och visade sig vara en riktigt trevlig bekantskap. Pelagos var totalt fullsatt den här kvällen. En musikgrupp från Kreta klev upp på scenen och tog över underhållningen en timme. De ville inte ha något betalt, sa Xronis, och han var lika glad att få vila rösten en stund.


Gästartister på Pelagos

Sedan kom Mimis dit och sjöng några låtar, och dansaren Dimitris dök också upp och gjorde sitt nummer där han lyfter bord och stolar med munnen medan han dansar. De andra hade aldrig sett något sådant förut, så det var tur att han kom dit just den kvällen. Ett par andra lokala förmågor, en sångare och en bouzoukispelare, gjorde också några framträdanden och sedan lyckades vi med gemensamma krafter övertala Xronis' och Mimis' bror Giorgos att överta mikrofonen. Vilken röst den mannen har, och så uppskattad han är! Han fick två champagneflaskor framskickade till sig. Vid midnatt hade vårt sällskap tunnats ut betydligt; det var bara Riitta, Lotta och jag kvar. När musiken slutade kom Xronis och satte sig hos oss och vi fortsatte att prata och skratta en bra bit in på småtimmarna.

Det blåste hårt och kallt på natten, så jag var tvungen att stänga balkongdörrarna och plocka fram en filt. Måndagen blev en slö dag. Gick bort till Pavilion och satt en stund vid datorn och uppdaterade mig. Promenerade bortåt stranden men vände när jag blev hungrig och intog en ost- och baconomelett på Achilleon på hamnpromenaden. Tittade in till Nikos i fotoaffären och köpte några skivor. Tog en frappé hos nästa Nikos på Agnadi. Fyllde på vattenflaskorna i tappstället på torget, och gick hem och slappade och läste en stund. Helt plötsligt kom jag att tänka på att jag fortfarande inte hade träffat Vasilis, och att Riitta inte hade talat om för honom att hon också var här. Jag hann inte mer än börja tänka på att skicka honom ett SMS, så ringde telefonen och naturligtvis var det Vasilis! Han tyckte att jag skulle komma till Benissimo på kvällen och höra honom sjunga. "Och ta med dig Riitta och Leif också", sa han. Apropå hemligheter”¦ Han skulle komma och hämta oss, så strax före klockan nio stod vi tre och väntade i hörnet utanför supermarketen. Men inte kom det någon Vasilis. Däremot kom en bil med herrar Tolis och Minás och plockade upp oss, eftersom Vasilis inte hade tid. Han jobbade som kypare också, och det var mycket folk. Det var barbecueafton med levande musik. Maten var god, musiken var bra och stämningen var hög fast det blåste kallt. Redan halv tolv, efter det att Vasilis hade sjungit Kokkino Garifallo, var de tvungna att sluta, eftersom ljudanläggningen höll på att blåsa omkull. Tolis skjutsade hem oss.

De övriga dagarna var tämligen likartade. Förmiddagarna tillbringade jag vid Nisiás pool, på eftermiddagarna gick jag runt och umgicks med vänner och bekanta. Till middag sammanstrålade jag med Riitta och Leif någonstans. Då och då dök Gunnar upp och anslöt sig till oss. Om vi inte åt middag på Pelagos, gick vi dit efteråt för ett glas vin och trevligt umgänge med vänner. Onsdagkvällen blev det avskedsmiddag på Pelagos tillsammans med Lotta och gänget, eftersom alla skulle åka hem dagen därpå utom jag. Hög stämning med mycket sång och dans.

Utlogget Tjorven

  • Innlegg: 12039
    • Vis profil
Re: Ett sommarlov på Karpathos, 23 juni - 11 augusti
« Svar #2 på: 25. Jan. 12, 00:02:21 »
Karpathos er tydeligvis ditt annet hjem, så mange folk som du kjenner der! Herlig å komme tilbake til slike steder   ;D Jeg har det sånn med Antiparos. Men jeg kjente meg enda mer igjen i hvordan det er å skade seg når man er på ferie   :'( Ikke noe artig, men heldigvis er det andre ting som setter seg i minneboka i ettertid   ;) Høres ut som en veldig hyggelig og opplevelsesrik første-uke, Karinafp.
There are no strangers, only friends we haven't met.

Utlogget Riitta

  • Innlegg: 4704
    • Vis profil
Re: Ett sommarlov på Karpathos, 23 juni - 11 augusti
« Svar #3 på: 25. Jan. 12, 17:07:03 »
Hoppsan, såg nu att du skriver om sommarens tur till Karpathos :D
Som sagt, det gick inte och vara hemlig många minuter på den ön, innan du visste att vi var där ;D
det var lite kul när Aris sa till dig att han hade sett mig med "en man" ;D Han hade inte koll på att jag har haft "en man" i 40 år ;D

Riitta

Utlogget Riitta

  • Innlegg: 4704
    • Vis profil
Re: Ett sommarlov på Karpathos, 23 juni - 11 augusti
« Svar #4 på: 25. Jan. 12, 17:30:11 »
Vi bodde så att vi kunde vinka till varandra från våra balkonger :) Här ser ni Karin som en lite prick på sin balkong :)



Riitta

Utlogget karinafp

  • Innlegg: 23
    • Vis profil
Re: Ett sommarlov på Karpathos, 23 juni - 11 augusti
« Svar #5 på: 25. Jan. 12, 18:11:26 »
Tre veckor med man och styvdotter

På torsdag förmiddag blev jag upplockad av taxin som körde Riitta och Leif till flygplatsen, och jag bad chauffören vänta på mig där. Jag letade rätt på en Apollorepresentant och talade om att jag inte tänkte åka hem, och snart träffade vi alla de andra som skulle åka. Medan vi stod där och pratade, kom Fred och Emma gående och fick tillfälle att hälsa på allihopa; Stockholmsplanet hade landat tidigare än beräknat. Så tog vi adjö av alla, hämtade taxichauffören och blev körda hem till Blue Sky. Tant Maritsa välkomnade familjen och bjöd på kakor. Sedan blev det samma procedur som för en vecka sedan. Uppackning, promenad runt stan för att hälsa på folk, en stunds vila och sedan Faros för en ouzo innan middag. På vägen bort mot Pelagos vinkade Stavros från altanen vid Astron Princess, så vi gick över gatan och pratade en stund. Han hade en tom svit, så vi fick följa med upp och titta på den. Wow, säger jag bara, vilket ställe! Och vilken utsikt! Väl framme vid Pelagos blev Emma presenterad för familjen och fick sin första introduktion i grekisk musik och grekisk mat. Hon fullkomligt älskade alltihopa.

Fred måste ju som vanligt arbeta så snart det kommer in ett uppdrag, och första veckan tog han med sig datorn. Flera dagar satt han vid Nisiás poolbar och jobbade medan Emma och jag solade och badade. De dagar vi behövde vila från solen tillbringade vi några timmar på Acropolis. Fred jobbade, Emma och jag fikade, njöt av brisen och utsikten,  och lekte med Argirios mycket gravida katt. När vi blev hungriga beställde vi in något gott till lunch. Slöa, sköna dagar. Då och då gick vi bort till Zephyros Village för en fika med Maria och Andreas och utbyte av böcker. På kvällarna utforskade vi menyerna på gamla favoritrestauranger och gjorde nya, trevliga bekantskaper. Emma är vegetarian och hade varit litet orolig för maten innan hon kom, men hon upptäckte snart alla goda grönsaks- och osträtter som fanns. Kvällarna brukade avslutas på Agnadi med en kaffedrink och en fotbollsmatch på storbilds-TV:n. Efter en vecka hade Fred tröttnat på att kånka omkring datorn och gick och skaffade sig ett mobilt bredband, så han kunde sitta hemma och jobba.  När Emma och jag ville bada i havet, messade jag till Vasilis som kom och körde oss ut till Benissimo. Där behövde vi inte betala för solstolarna eftersom vi är goda vänner med ägaren Themis och där kunde vi äta lunch och ha en heldag med sol och bad.


Stranden utanför Benissimo

En dag åkte vi med Vasilis hans vanliga runda till Aghios Nikolaos och Spoa, för han ville visa Emma sina favoritställen och sin hemby. Lunchen hos kusin Athoula var som vanligt helt underbar. Hon gör öns godaste makarounes.


Därnere ligger Aghios Nikolaos

Eftersom vi pratar engelska inom familjen förstod Vasilis vad vi sa, och när vi pratade om att ta bussen till Lefkos någon dag, protesterade han och sa: "I am your private taxi driver!" Dagen därpå körde han oss dit så vi fick bada vid den härliga stranden. Själv satt han hos kusin Maria på taverna Sunlight, där vi också åt lunch. Mycket god mat, och dessutom förgylldes stunden av tavernakattens två ljuvliga ungar.

En eftermiddag började det plötsligt spruta ut hett vatten i köket. Ett rör under köksbänken hade sprungit läck. Det dröjde ett bra tag innan vi lyckades väcka Maritsa, så hon kunde stänga av huvudvattnet. Hon sa att hon skulle ringa "a nice boy from Arkasa", och så gick hon och köpte en ny mopp att torka upp vattnet med. Fred och Emma hjälpte till att fösa ut vattnet genom balkongdörren. Efter tjugo minuter kom rörmokaren som snabbt fixade felet och sedan kunde vi duscha. I badrummet.

Fred steg upp tidigt en morgon för att bestiga berg och leta reda på det gamla Acropolis. Emma hade ingen lust att klättra, och jag har varit där förut och vet att det inte är mycket att se däruppe. Men Fred blev både begeistrad över det han såg och litet besviken över att man inte har gjort något med det. På kvällen kom han av en händelse att prata om det med Nikos i fotoaffären, och det visade sig att han var mycket kunnig och insatt i ämnet.
 
Riitta hade skickat ett SMS med orden: "Hellen från Kalimera och hennes man kommer ner på torsdag. Jag gav henne ditt mobilnummer."  Fred hade inget jobb på fredagen, så jag skickade honom och Emma till Amopi för att snorkla. Jag behövde inte mer sol just då, och jag är inte speciellt förtjust i Amopi, så jag tyckte det var skönt att få en dag för mig själv. På eftermiddagen messade Hellen, som egentligen heter Helén, och hörde om vi kunde träffas, Självklart kunde vi det, så vi bestämde att ses vid fontänen på kvällen. Det blev den vanliga introduktionsrundan fontänen - Faros - Mike's och slutligen Pelagos, som hade nästan bara grekiska gäster den här kvällen. En underbar kväll blev det. Xronis avlöstes vid mikrofonen av Mimis. Sedan kom Kate och sjöng, och gästsångaren Vasilis från Aten. Mot slutet av kvällen, efter många påstötningar, kom broder Giorgos fram, tittade sig omkring i lokalen och sa att eftersom det bara var familj och vänner där, kunde han väl sjunga några sånger. Underbart!

En kväll tog Vasilis oss till den lilla baren New York för att vi skulle få träffa ägaren Manolis. Förutom de båda servitriserna var vi tre de enda utlänningarna där, och vi satte oss vid ett litet bord inne i lokalen. Alla de andra gästerna satt vid ett långbord, som tog upp större delen av utrymmet. Manolis berättade att han ägde flera grekiska restauranger i USA, och hade skaffat New York för att slippa åka runt och hälsa på alla sina släktingar och vänner när han kom till Karpathos. Nu kunde de i stället komma till honom. Han bjöd oss på dricka och mezedes i obegränsad mängd tills vi bara inte orkade mer. Senare träffade vi honom ofta på de ställen där det var musik och dans, och han hade alltid ett sällskap släktingar och vänner med sig; han påminde mig om Gudfadern med sitt hov. Fast en vänligare man kan man knappast tänka sig. En kväll skjutsade han hem oss från Benissimo, i den mest ostädade bil jag någonsin sett. Och långsammare har jag aldrig åkt i Grekland”¦

Vi träffade Helën och hennes man Roger en hel del under de två veckor som följde. På måndagarna var vi alla på Benissimo, och ett par fredagar var vi till Flisbos för mera dans och sång och god mat.


Syrtaki på Flisbos. Giannis vid keyboardet, Vasilis och Emma först i ledet.

Fler svenskar dök upp i vår närhet, både från Kalimera och andra. Tant Maritsa knackade på dörren en dag och hade en ung svensk kille, Daniel, i släptåg. Hon tyckte att han verkade ensam, och eftersom han var lärare precis som jag, så hade vi säkert mycket att prata om. Sista kvällen innan Fred och Emma skulle åka hem bjöd vi honom med på avskedsrundan, vilken inleddes på Faros. Ilias hade halkat i trappan för ett tag sedan och gick nu med benet i gips.


Ilias med brutet ben

Avskedsmiddagen intogs som vanligt på Pelagos, så Fred och Emma kunde ta adjö. En sista sittning på Agnadi och sedan gick vi relativt tidigt i säng. 33 grader i skuggan och vindstilla; det tog tid innan vi lyckades somna.

Utlogget karinafp

  • Innlegg: 23
    • Vis profil
Re: Ett sommarlov på Karpathos, 23 juni - 11 augusti
« Svar #6 på: 27. Jan. 12, 23:28:04 »
Tre veckor med dottern

Jösses, redan klockan sex fick jag ett SMS från Erika som talade om att hon satt på Arlanda och snart skulle borda planet. Jag messade ett kort svar, och fick omgående ett: "Vad gör du uppe så här tidigt?" "Svarar på ditt SMS", svarade jag och somnade om. Men alltför snart måste vi stiga upp och göra oss i ordning. Vasilis körde oss och Daniel till flygplatsen, där vi träffade Helén och Roger igen.


Dags att åka hem. Emma, Fred, Vasilis, Helén och Roger

Erika landade precis i tid för att träffa alla och hälsa innan de måste checka in. Hem till Blue Sky, där Maritsa förtjust påpekade hur lika Erika och jag är. Lunchen intog vi på Five Star Deli, deras jättegoda pita kebab, och kaffet togs på Acropolis. Sen var det baddags, så vi gick mördarbacken upp till Regina och lade oss vid deras pool. Någon dag tidigare hade jag varit där och hälsat på ägarinnan, som kände igen mig sedan tidigare. De har byggt om bottenvåningen totalt, och jag fick följa med upp på ett rum och se hur de hade moderniserat. Nu har alla rum en platt-TV och egen safetybox med plats för laptopen, och de har wifi i hela hotellet. Hon tyckte jag skulle höra av mig till våren för att diskutera priser om jag hade lust att stanna där hela nästa sommar. Vi får väl se. I alla fall är det fritt att använda poolen där, så vi solade och badade ett par timmar. När det började kvällas gick vi först upp till Faros och sedan var det middag på Pelagos. Jag åt deras flounder fillet och Erika tog jätteräkorna; båda rätterna var fantastiskt goda. När vi så småningom var på tillbakaväg blev vi ikapphunna av Elias, som har Elias' rooms, som slog följe med oss in till stan. Vi gick till Agnadi och tog varsin Mai Tai. Nikos utropade glatt: "First alcohol this summer!", så Erika måste ha dåligt inflytande på mor sin”¦ Hempromenaden gick via La Corte, där vi fick varsin shot, och sen varvet runt till Acropolis och Mike's. Sen hade hon hälsat på de flesta.

Vasilis undrade om Erika ville åka till Spoa i år igen, men det hade hon ingen lust med. Däremot fick han gärna köra oss till Aghios Nikolaos, där vi lade oss på stranden för en dags sol och bad. Sandstrand med en del stenar i vattnet, så jag var glad att ha badskorna med. Lunchen åt vi därnere hos Popi, som hade den absolut godaste favan någonsin!  Fast krabbsalladen var underlig, med morötter och vinäger. På hemvägen stannade vi till vid hälsokällan i Mertonas, eftersom Vasilis tyckte att han kände sig svag och behövde en stärkande slurk. Han skulle vidare till Volada och se på fotboll, men det tyckte vi att vi kunde klara oss utan.


Vid hälsokällan i Mertonas

Dagarna med Erika följde ett något annorlunda mönster. De flesta dagarna gick vi upp till Reginas pool. Dels hade det börjat bli allt trängre på Nisiá, med holländare som bokade solsängarna med handdukar redan tidigt på morgnarna, dels hade det blivit allt varmare så promenaden dit och tillbaka blev jobbigare och jobbigare. Till Regina var det bara mördarbacken upp, och där var det inte alls mycket folk. Deras pool är dessutom större, så man kan sträcka ut och simma ordentligt.

Kvällarna var också annorlunda på så sätt att nu dracks det alkohol. Öl eller vin till middagen, kvällsdrink på Agnadi och varje gång vi passerade La Corte blev vi visade in till baren för en shot innan vi fick gå vidare. Fast med tiden avtog även det, och vi övergick till att dricka vatten eller läsk till maten, till den grad att Antonis på Pelagos sa åt oss att nu fick vi allt vackert dricka något annat än cola, så han kunde bjuda oss på en kanna vin!

En kväll var det jordbävning. Huset skakade till och det hördes ett starkt dån. Vi gick ut på balkongen, och det gjorde alla grannarna också. Men något mer märkte vi inte förrän nästa morgon, när jag väcktes av att man höll på att borra upp gatan under mitt fönster. Ett rör hade skakat sönder, så det fanns inget vatten alls. Maritsa berättade att italienarna på andra våningen hade varit mycket arga på henne för att de inte hade kunnat ta sin morgondusch.

Jag hyrde bil i tre dagar och vi åkte runt och utforskade en mängd småvägar som såg intressanta ut. Många av dem fanns inte på kartan, så det var bara att gissa åt vilket håll det gick att ta sig fram. Och OM det gick att ta sig fram”¦ vi hade fått stränga order att inte köra till Olympos, men flera av de vägar vi skakade fram på kan inte ha varit mycket bättre än Olymposvägen. Först åkte vi till Agrilaopotamos för att se om stranden är lika underbar som den ser ut på bild. Alldeles ovanför stranden stod en handfull husbilar, där det bodde flera familjer i något slags improviserat campingläger. Det kändes dock inte lockande att klättra ner till stranden i hettan, så vi fortsatte.


Agrilaopotamos

Jag hade hört på den lokala turistradion om den undergörande leran vid Aghios Theodoros, så vi styrde kosan norrut. Halkade in på en väg som inte verkade vara riktigt färdig, men vi skumpade tappert vidare och hamnade vid ett område där man höll på att bygga en stugby. Så småningom kom vi ut på den asfalterade vägen ut på udden. Den stranden låg också en bra bit ner, så vi skippade även den och fortsatte ännu längre norrut, till lunch på Under the Trees. Kostas har fortfarande öns godaste krabbsallad.


Klart att de skulle över vägen”¦sen svängde vi av upp till höger för vidare äventyr

På hemvägen svängde vi av upp på småvägarna på platån, och trodde att vi skulle kunna ta oss fram till Aghios Ioannis. Jodå, det gick, men vägen som fanns utsatt på kartan liknade inte alls verkligheten. På många ställen var vi tvungna att kliva ur bilen och försöka se vilken av stigarna som verkade trafikerad av motorfordon. Vi hittade dock en stor solcellsanläggning däruppe, vilket kändes positivt. Vi träffade även på både får, getter och åsnor. Det tog längre tid än vi trott att hitta till flygplatsvägen, och vid det laget var vi ganska trötta, så vi körde raka vägen hem,.

Nästa dag SKULLE vi bada, hade vi bestämt, så vi åkte till Christou Pigadi och tillbringade dagen där. Sandstrand som ser fin ut, men så snart man kommer ut i vattnet består botten av småsten; samma slags strand som större delen av Vrontistranden hemma i Pigadia. Mycket folk var det här, många barbröstade tyskor trängdes både på stranden och i vattnet. Vi åt lunch på den lilla tavernan och fick en fantastiskt god tonfisksallad. Den tredje dagen hittade vi till Damatríastranden, och den var mer i vår smak. Bara ett dussin parasoll, och av dem var knappt hälften upptagna. Solsängarna stod på en bädd av av stora, flata stenar som inte gjorde ont att gå på. Närmast vattnet var det sand, som alltid hölls fuktig så den inte blåste omkring. Och ute i vattnet var det mjuk, skön sand så långt man kunde gå. Här trivdes vi!


Damatria

Till lunch åkte vi till Taverna Rina och hälsade på Manolis och hans föräldrar. "Mama has made small soutzoukakia with red rice, very good!", sade Manolis, och oj, vad gott det var! Vi blev som vanligt sittande där länge och pratade med familjen och gosade med katterna.


En av katterna på Taverna Rina

När vi till slut skulle åka, fick vi med oss en påse vindruvor från trädgården och en påse med ägg från de egna hönsen. På hemvägen svängde vi av vid Vroutsás och slingrade oss ner genom odlingarna i dalen bakom Pigadia. Så fort vi kom ut på en väg vi kände igen, vände vi tillbaka och utforskade nya vägar. Roligt hade vi, och det var med lätt saknad i hjärtat vi lämnade tillbaka bilen.


Måndagar på Benissimo

Det blev så att jag tillbringade varje måndagskväll på Benissimos BBQ-kvällar med Live Greek Music. Jag skrev förra året att jag skulle nog ha frestats att kalla det för turistfälla om det inte vore så många greker där, och jag står fast vid det omdömet. Visst kommer det många turister dit, men kärnan i publiken utgörs av greker som kommer dit för att dansa och umgås. De första gångerna visste vi inte vem som skulle skjutsa dit oss, det kom olika  personer varje gång och plockade upp oss, men när vi så småningom lärde känna keyboardspelaren Giannis, som bodde i huset bredvid, gick vi bara ut på balkongen när vi var klara, vinkade till varandra och gick ner till hans bil i gränden. Många roliga människor har vi träffat där, som den iransk-danske fd OS-boxaren, som inledde bekantskapen med att fråga om Fred också var omskuren”¦ Eller Minás som bjöd Erika och mig på drink efter drink och sedan gick därifrån utan att betala. Han tyckte att vi skulle träffas till lunch nästa dag, men det tyckte inte vi. Om han kunde glömma att betala, kunde vi glömma att luncha med honom. (Nej, vi behövde inte betala för drinkarna, Vasilis tog hand om det.) Men en trevlig fru har han; hon skjutsade hem oss en kväll och berättade hela sitt livs historia under den korta bilresan. Och oj, vad vi har dansat! Det gick bara inte att sitta ner när folk kom och bjöd upp hela tiden. Efter några veckor hade jag dock fått nog av barbecuen, även om den är god, och åt ifrån menyn i stället. Det borde jag ha gjort tidigare, deras pizzor var fantastiska.


Alyki, Zoë och Erika dansar syrtaki

Att bo mitt i stan

Att bo på Blue Sky är verkligen att bo mitt i smeten; mer centralt kan det inte gärna bli. Åt ena sidan har vi stora vägen in, nerför mördarbacken och runt taxitorget, och sedan åker man ut igen uppför backen under vår andra balkong. Det är alltid något som händer på ena eller andra sidan. En dag passerade ett begravningståg under oss, så vi kunde se ner i den öppna kistan, och en kväll hörde vi hur någon körde in i en annan bil på parkeringen, och såg intresserat på hur de försökte dölja bevisen. Vi har bara några få steg till två välsorterade supermarkets, och bageriet där vi köper färskt frukostbröd ligger snett över gatan. Tappkran för färskvatten finns på taxitorget.


Emma hämtar vatten

Nere I gathörnet ligger Tis Erasmias om man skulle få ett akut souvlakibehov, och dofterna smyger sig in genom balkongdörren. I samma hörn står grönsaksförsäljaren, och där finns även ett trevligt konditori. När man ska ner på stan är det bara att ta gränden på andra sidan gatan, hälsa på slaktaren Manolis i hörnet, passera ner förbi Mike's och Sokakis, och så står man mitt på cafégatan vid Acropolis.



Riktigt tyst är det inte långa stunder, men det stör oss inte. Vi tycker om liv och rörelse omkring oss. På eftermiddagarna brukar jag sitta ute på balkongen på baksidan med en bok eller ett sudoku. Då är det relativt tyst. Någon enstaka bil som kör runt kvarteret, annars hör man mest duvor och småfåglar. Ibland bräker någon get uppifrån berget, ibland växlar man några ord med tant Maritsa som donar på bakgården eller med grannen Giannis som jobbar i sin trädgård.

Maritsa tar väl hand om oss, ofta hittar vi en melon i kylen eller ett fat med kakor på bordet. En dag när Fred var hemma och jobbade när Maritsa kom och skulle städa, pekade hon på röran med kläder på Emmas säng och sa "You speech daughter!" och sade att vi skulle lägga smutstvätten i en påse och slänga ner över balkongräcket. Sagt och gjort, och efter det var det bara att slänga ner en påse så fick vi upp rena kläder dagen därpå. En annan dag när vi hade varit lata och inte brytt oss om frukostdisken innan vi gick ut, kom vi hem och upptäckte att Maritsa hade tagit hand om den också. Då fick vi riktigt dåligt samvete. Men hon sa bara som vanligt: "You nice people, I nice". Och hon tyckte att min diskborste var en riktigt bra uppfinning, så hon beställde tre stycken till nästa sommar.

Summering

Det går naturligtvis inte att berätta om allt jag har gjort och upplevt under dessa sju veckor, så det här blev bara några exempel. Jag märkte att allteftersom tiden gick, kom jag bort från semesterkänslan och in i en vardagslunk. Det blev inte nödvändigt att äta grekiskt hela tiden, och dessutom åt vi mindre och mindre. I början hade man ju så bråttom att hinna med att äta alla sina favoriträtter, och då blev det ofta både förrätter och huvudrätt. Mot slutet beställde vi oftast bara in tre smårätter till middag, och det räckte bra till två personer. Detsamma gällde alkoholintaget och barsittningarna till sent på kvällarna. Det behövdes inte heller efter ett tag, det kändes bra med en kvällskaffe och sedan hem till sängen. Jag har haft tid att verkligen umgås med mina vänner i lugn och ro, och jag har träffat nya, trevliga människor. I början av sommaren nämnde Vasilis att keyboardspelaren Giannis hade spelat in en CD som man kunde få köpa. Jag tänkte inte vidare på det då, men alldeles innan vi åkte hem kom Giannis över och gav skivan till Erika och mig med en fin dedikation. Sånt blir man glad av.

Det är så lätt att umgås på Karpathos! När jag var in och köpte olivolja, sa gumman åt sin gubbe att ta fram en stol åt mig så vi kunde sitta och prata medan han packade in flaskan. Jag kan slinka in i fotoaffären och sitta på pallen vid disken och prata med Nikos och gosa med katten Elvira en stund. När jag går förbi ett kafé blir jag ofta bjuden på en kopp och litet småprat. När vi går hem genom Ulof Palmes gränd vid midnatt säger Manolis: "sitt ner och prata, så bjuder jag på en ouzo". Överallt stannar man till och pratar en stund. Det är nog vad jag saknar allra mest: alla små samtalsstunder. Någon undrade om jag inte skulle komma att tröttna på Karpathos mot slutet av sommaren, och mitt svar är: inte alls, tvärtom! Även under den sista veckan kunde jag komma på mig själv med att se mig omkring och bara känna lycka över att få vara där. Jag längtar tillbaka ännu mer den här gången!

Karin
« Siste redigering: 27. Jan. 12, 23:29:12 by Karinafp »

Utlogget Ingrid

  • Innlegg: 520
    • Vis profil
Sv: Ett sommarlov på Karpathos, 23 juni - 11 augusti
« Svar #7 på: 18. Feb. 12, 00:21:17 »
Herlig reisebrev Karin :-)
Så heldig du er som kan være der så lenge....
Gleder meg til å dra tilbake til Karpathos og våre venner der.

 

Siste innlegg

Emne Av Trådstarter Lest/svar Forum Tid
Hvor er dette? 978 filhellener stein 337/25 Hvor er dette? 23. Juni 19, 22:52:03 Last Post
Sommerferie Hellas Lous zizou10 71/1 Reisetips og spørsmål 23. Juni 19, 20:06:36 Last Post
Peloponnes / Kardamili med mere . dag staalesen dagstaalesen@hotmail.com 74123/309 Fastlandet og Peloponnes 23. Juni 19, 08:22:30 Last Post
Hvor er dette? 979 Løst Ole Ole 135/6 Hvor er dette? 22. Juni 19, 17:04:33 Last Post
102 Strender i Hellas 9/29 fila fila 2573/10 Gresk natur 22. Juni 19, 12:03:20 Last Post
Agistri 2019 Ole Ole 172/2 Saroniske øyer 21. Juni 19, 18:32:17 Last Post
"Mine" morsomme memoarer BURSDAG fila fila 15133/53 Hellas generelt 20. Juni 19, 19:46:56 Last Post
interail for ferjer neil neil 64/0 Reisetips og spørsmål 20. Juni 19, 16:18:49 Last Post
Gresk Kurs- Kristiansand Robert-Averkios Antonsen Robert-Averkios Antonsen 59/0 Alt annet 20. Juni 19, 15:53:24 Last Post
Hvor er dette? 977 Løst Ole Ole 170/4 Hvor er dette? 19. Juni 19, 20:36:43 Last Post
Hvor på Kimolos? Ole Ole 146/5 Kykladene 18. Juni 19, 12:24:15 Last Post
Magiske øyeblikk i Hellas GROTTEN PÅ ANTIPAROS fila fila 85936/198 Hellas generelt 17. Juni 19, 18:10:50 Last Post
Hydra 2019 Ole Ole 445/5 Hydra 16. Juni 19, 13:55:57 Last Post
"Mine" greske landskap Video nr 5 fila fila 14715/36 Hellas generelt 14. Juni 19, 08:13:58 Last Post
Å investere i bolig i Hellas Anna Nordahl Kalimera 72226/93 Flytte til Hellas 13. Juni 19, 13:04:25 Last Post
Øyhopping på Kykladene marjana HanneGal 975/14 Reisetips og spørsmål 11. Juni 19, 22:12:16 Last Post
"Mine" Kirker, moskeer og klostre 3/10 fila fila 763/2 Kultur 09. Juni 19, 15:19:35 Last Post
Hurtigbåt fra Rafina via Kykladene til Amorgos marjana marjana 240/3 Transport 08. Juni 19, 15:00:17 Last Post
Skummel fisk i Middelhavet. mouche Niaas 392/2 Hellas generelt 05. Juni 19, 07:21:08 Last Post
Kalo mina marjana marjana 3451/6 Hellas generelt 01. Juni 19, 12:10:35 Last Post
"Mine" greske tavernaer 3/11 fila fila 44060/66 Hellas generelt 31. Mai 19, 21:00:28 Last Post
Fergesamband Karpathos - Hellas stein Maritm 609/10 Transport 30. Mai 19, 09:43:12 Last Post
Noen ferske bilder fra Kardamili filhellener filhellener 686/4 Fastlandet og Peloponnes 20. Mai 19, 18:18:28 Last Post
Våre bosteder i Hellas KOKALAS RESORT, GEORGIOPOULI, KRETA fila fila 39077/89 Rom/studios/hotell 20. Mai 19, 08:31:58 Last Post
Mygg! kaka marjana 501/1 Gresk natur 19. Mai 19, 23:15:53 Last Post
Bo leve i Glyfada Aphrodite hfiske 1396/1 Flytte til Hellas 18. Mai 19, 14:18:58 Last Post
Peloponnes og Kythira april-mai 2019 stein stein 6489/102 Reiseskildringer 18. Mai 19, 12:48:42 Last Post
Bilforsikring - norsk eller gresk? mouche Gunnar Rutle 831/6 Flytte til Hellas 18. Mai 19, 09:53:24 Last Post
17.mai på Syros marjana marjana 401/0 Hilsen fra Hellas 17. Mai 19, 18:17:33 Last Post
Hus på Naxos Ottersen Ottersen 598/3 Hellas generelt 16. Mai 19, 23:20:30 Last Post